Elen från en vindkraftspark till havs transporteras i land genom kablar. Det är här den havs- och landbaserade infrastrukturen kopplas samman – ett viktigt steg för att föra in förnybar vindkraft in i elnätet.
Det tar ungefär två år att bygga de fyra etapperna som beskrivs på den här sidan.
Det första steget är en kabel som går från havsbotten till en plats en liten bit inåt land. För att få den här kabeln på plats borras ett hål med en teknik som kallas styrd borrning.
Borrningen kan mätas och kontrolleras exakt, vilket håller den långt under ytan tills borrhuvudet kommer upp i havsbotten ungefär 0,8–1,6 km ut till havs.
Borrhuvudet dras sedan tillbaka genom hålet och tar med sig ett rör från ett kabeldragningsfartyg. Därefter kan en kabel matas genom röret, och på så vis skapas en säker väg för att vindkraften ska nå land.
Vid borrgropen placeras kopplingsrummet. Det är en underjordisk betongbunker där kabeln som kommer in från kusten kopplas samman med den kabel som leder vidare till understationen längre inåt land.
Kopplingsrummet byggs vanligtvis på en parkeringsplats, både för enkel åtkomst och för att inte orsaka några skador på den naturliga miljön.
Eftersom det är inrymt under jord är kopplingsrummet i princip osynligt när det väl har byggts, förutom några brunnslock för åtkomst i framtiden. Vi återställer alltid parkeringsplatsen till samma eller bättre skick än vi hittade den i, så eventuella störningar under byggnationen är bara tillfälliga.
Från kopplingsrummet går en kabel under jord till en transformatorstation. Beroende på var transformatorstationen finns kan den underjordiska transmissionsledningen vara flera kilometer lång. Precis som andra rör och kablar med allmännyttiga funktioner brukar de löpa längs en väg.
Det innebär att vi gräver ett dike där vi lägger rör, dessa innesluts i betong och sedan drar vi kablar genom rören. Vägen återställs sedan till sitt ursprungliga skick eller bättre. Efter konstruktionen är brunnslocken det enda som syns av den underjordiska transmissionsledning, precis som med kopplingsrummet.
Under byggtiden arbetar vi med trafikmyndigheter för att begränsa störningar i trafiken, för boende och företag, och vi försöker hålla så mycket som möjligt av vägen öppen med tillgång till alla fastigheter. Vi vidtar också åtgärder för att minimera damm, lera, skräp och trafik på arbetsplatsen.
Byggandet på land stoppas dessutom under lokala turistsäsonger för att undvika att påverka den regionala ekonomin.
Det sista steget i att få förnybar energi från den havsbaserade vindkraftsparken till transmissionsnätet är transformatorstationen. Det är här den fysiska anslutningen sker och där strömmen omvandlas till rätt spänning och frekvens för att matas in i nätet.
Transformatorstationen är den enda delen av den nya infrastrukturen som ligger ovan jord, så läget måste väljas mycket noggrant för att minimera eventuella effekter på naturen och på dem som äger och använder marken. Till hjälp för att fatta beslutet genomför vi omfattande miljö-, teknik- och genomförbarhetsundersökningar och har kontinuerliga samråd med markägare, lagstadgade organ och lokalsamhällen. Vi genomför också undersökningar efter byggnationen för att identifiera eventuella bullereffekter och vidtar sedan nödvändiga åtgärder för att begränsa dem.
Transformatorstationer kan variera avsevärt i typ, storlek och layout. Vanligtvis upptar en transformatorstation ett område på 2,4–3,6 hektar, den består av 2–8 byggnader som kan vara upp till 15 meter höga. Platsen omfattar tillhörande vägar, staket och landskapsarkitektur, och kan ha en öppen gård samt byggnader.
